23 Oktober 2012

Idag när jag stod och tittade på ett träd som kämpar för att behålla sina blad trots att vintern är på ingång så slog det mig att detta träd symbolisera mig och mina känslor väldigt mycket.
Ni vet på hösten så tappar träden sakta men säkert alla sina blad, dessa blad som de så vackert har haft under hela sommaren...
För mig ter det sig i att all energi som jag får under sommaren bara sakta men säkert trillar av mig under hösten då det blir mörkare och kallare, precis som löven trillar från trädet. Så småningom finns det inga reserver kvar varken hos mig eller träden och jag stänger in mig själv i ett hörn utan ork och med jobbiga funderingar, vill inte träffa nån och orkar inte göra nått överhuvudtaget, allt känns liksom drygt och jobbigt.
Där skiljer vi oss nog jag och trädet jag kan försvinna men trädet får stå där naket och bara vänta på bättre tider, vänta på bättre tider det gör ju jag med förvisso men inte naken och inför allmänheten....
De sägs att det är väldigt vanligt att orken rinner av en under hösten, men det pratas inte så mycket mer om det än att man säger att man är trött... skulle jag sätta ord på det så skulle jag nog säga att det snarare är en slags höst depression och det är bara att acceptera...
Men ju mer jag har att göra desto mindre hinner tankarna ikapp, och det är ju bara dem som egentligen spelar mig ett spratt...

En bild taget här utanför på gatan där jag bor ;)