En gång om året, kring en viss dag, blir jag alltid supernostalgisk och känner ett stygn av saknad trots att det har gått 10 år nu.... alltså jag har svårt att förstå det också! 10år sedan jag och min fantastiska klass DP00 tog studenten. Det va en helt crazy dag och jag minns att jag va så lycklig.
Jag är glad att jag är äldre idag och kanske lite klokare ;) men jag kan inte sluta längta tillbaka en smula. Jag är även glad över mycket som jag har gjort i mitt liv, men jag kan fortfarande inte sluta tänka på hur det va då och hur bra jag hade det.
visst livet var inte en dans på rosor under gymnasiet heller, men sett med ett annat perspektiv idag så va det inte speciellt stora problem jag hade då vill jag lova.
Grattis alla som har tagit studenten, och välkommen ut i vuxenlivet. :)
onsdag 12 juni 2013
måndag 10 juni 2013
2013-06-10
Hej bloggen, hej livet, hej vänner, hej bekanta!
Dålig uppdatering här vill jag lova, och det beror mest på att jag har pausat livet lite. Självklart har jag inte pausat livet i den bemärkelsen att tiden står still för även om jag skulle vilja så fungerar inte det så jag ska förklara vad jag menar.
Jag har pausat livet i den bemärkelsen att jag har "prioriterat bort" allt förutom plugget och jobbet, och det har jag gjort för att jag skulle orka leva.
Det är nämligen så att det har varit lite väl mycket som mina timmar på dygnet ska räcka till och det har inneburit att jag har prioriterat vissa saker. Nu säger jag inte att jag har prioriterat rätt för så är det verkligen inte, men så här fungerar jag.
Då jag har för mycket att göra så är det första som jag skalar bort träningen och dansen. Vilket är väldigt knäppt för utan detta får jag mindre energi, blir trött och känner mig deppig och osugen på allt (förutom onyttigheter). När jag blivit smått deppig och orkeslös måste jag prioritera bort något annat för att orka med dagarna, vilket oftast blir umgänget med vänner.
Detta är inte för att jag inte tycker om mina vänner utan för att jag helt enkelt tappar orken att ta tag i nått eller sugen att ta mig ut från lägenheten. Att inte träffa vänner är för mig "dödsstöten". Då finns det inte mycket som jag är sugen på att göra eller hitta på, jag ger inga riktiga svar på frågor, jag kan aldrig bestämma mig för nått, jag tror inte att jag är bra på nått och jag lär mig ingenting.
Att plugga och jobba på detta har varit en ordentlig kamp. Men jag kan ju inte sluta plugga när jag väl har börjat, och slutar jag jobba så kommer det inte in nå pengar å då blir jag deppig av de.
Dessutom har jag varit sjuk mer eller mindre hela våren vilket inte hjälper till att bli piggare.
Ni förstår att det inte är lätt och att det blir en ond spiral av allt detta.
Så jag vill be alla som har känt av detta och läser eller inte läser detta så hemskt mycket om ursäkt för att jag har försummat er under hela våren. Det har inte varit min vilja och tanke egentligen och det är inte för att jag inte gillar er utan för att jag har kämpat med mig själv och att hålla mig flytande.
Om någon har känt sig sviken eller bortglömd eller bara känner för att höra av sig så får ni mer än gärna skicka ett sms eller ringa för den delen. För nu känns det som att jag är på väg uppåt igen.
Kram
Dålig uppdatering här vill jag lova, och det beror mest på att jag har pausat livet lite. Självklart har jag inte pausat livet i den bemärkelsen att tiden står still för även om jag skulle vilja så fungerar inte det så jag ska förklara vad jag menar.
Jag har pausat livet i den bemärkelsen att jag har "prioriterat bort" allt förutom plugget och jobbet, och det har jag gjort för att jag skulle orka leva.
Det är nämligen så att det har varit lite väl mycket som mina timmar på dygnet ska räcka till och det har inneburit att jag har prioriterat vissa saker. Nu säger jag inte att jag har prioriterat rätt för så är det verkligen inte, men så här fungerar jag.
Då jag har för mycket att göra så är det första som jag skalar bort träningen och dansen. Vilket är väldigt knäppt för utan detta får jag mindre energi, blir trött och känner mig deppig och osugen på allt (förutom onyttigheter). När jag blivit smått deppig och orkeslös måste jag prioritera bort något annat för att orka med dagarna, vilket oftast blir umgänget med vänner.
Detta är inte för att jag inte tycker om mina vänner utan för att jag helt enkelt tappar orken att ta tag i nått eller sugen att ta mig ut från lägenheten. Att inte träffa vänner är för mig "dödsstöten". Då finns det inte mycket som jag är sugen på att göra eller hitta på, jag ger inga riktiga svar på frågor, jag kan aldrig bestämma mig för nått, jag tror inte att jag är bra på nått och jag lär mig ingenting.
Att plugga och jobba på detta har varit en ordentlig kamp. Men jag kan ju inte sluta plugga när jag väl har börjat, och slutar jag jobba så kommer det inte in nå pengar å då blir jag deppig av de.
Dessutom har jag varit sjuk mer eller mindre hela våren vilket inte hjälper till att bli piggare.
Ni förstår att det inte är lätt och att det blir en ond spiral av allt detta.
Så jag vill be alla som har känt av detta och läser eller inte läser detta så hemskt mycket om ursäkt för att jag har försummat er under hela våren. Det har inte varit min vilja och tanke egentligen och det är inte för att jag inte gillar er utan för att jag har kämpat med mig själv och att hålla mig flytande.
Om någon har känt sig sviken eller bortglömd eller bara känner för att höra av sig så får ni mer än gärna skicka ett sms eller ringa för den delen. För nu känns det som att jag är på väg uppåt igen.
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)