fredag 15 juni 2012

15 Juni 2012

Jaha egentligen så borde jag skriva en liten reseberättelse om upplevelserna i Israel men jag har inte riktigt tid, ork eller inspiration för det så det får vänta (om det någonsin kommer upp) :)
Jag hade tänkt skriva om någonting helt annat som hänger över mig var och varannan dag.
Det är ju så för er som inte känner mig att jag är en väldig känslomänniska och ju äldre jag blir desto mer känslig blir jag, och desto mer sitter känslorna utanpå så det syns mer.
Men i alla fall jag har en tendens till att knyta an till människor mer än vad jag ibland vill, alltså jag fattar tyckte för människor väldigt lätt. Nu pratar jag ju inte direkt om kärlek som mellan man och kvinna utan mellan vänner. Och eftersom jag har så sjukt lätt att tycka om människor så blir det ett otroligt hål i mig när man då skiljs, eller växer ifrån varandra, slutar höras eller liknande och det är fruktansvärt jobbigt. I vissa fall har jag försökt att inte komma personer så nära för att underlätta för mig vid en senare "separation" men det brukar inte sluta bra det heller.

Så nu när jag har lite för mycket tid ibland på dagarna att fundera så brukar jag tänka på mina vänner som jag stöttes och blöttes med under låg, mellan och högstadiet, så väl klasskompisar som vännerna inom församlingen, vännerna som jag fnittrade och tittade på killar med under gymnasiet, alla fantastiska individer som jag fått äran att möta under mina år på folkhögskola eller liknande utbildningar, och sist men absolut inte minst som jag absolut inte glömmer är mina barndomskompisar som har skapat mycket av det som jag är idag. Jag saknar alla dessa fantastiska människor som på ett eller annat sätt har vandrat in i mitt liv och på ett eller annat sätt vandrat ut ur det, nu ska du inte tro att precis alla har vandrat ur mitt liv för så är inte fallet men många tyvärr. Kan ni tänka er att när jag inte får träffa dessa eller när jag börjar inse att det inte finns någon direkt kontakt med dessa människor då blir jag otroligt ledsen i hjärta och själ. Jag brukar fråga mig själv vad det va som hände men har inte hitta nått direkt svar än...