igår när jag stod på sidan av planen och hörde ropen från dem som ville ha en passning eller när jag hörde hur foten träffade bollen, eller hur bollen träffade nätet, kände jag lukten av gräs, lukten av sura fotbollsskor, de härliga benskydden eller varför inte doften från bollarna...
Å då just då kände jag hur mycket jag saknar just detta, hur mycket jag saknar att få jaga en boll som en idiot... hur mycket jag saknar att sätta den där perfekta glidtacklingen och domaren inte blåser av...
Tänk att det man har levt för och i så mycket helt plötsligt bara kan försvinna, tänk att det är för ca 8 år sen som jag tvingades sluta pga knäet, 8 år och jag kan fortfarande känna den sorg som jag kände när sjukgymnasten sa att jag aldrig mer skulle kunna spela fotboll... Idag e jag lite arg över att jag lyssnade så blint på honom, jag hade kunnat kämpa mer eller göra nått mer för att få spela igen, men jag litade på honom, vem vet han kanske redan då visste att korsbandet var av, men ingen sa något eller så kom den senare... *suck* Jag saknar det i alla fall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar